valkyriah

Hallo!

Nu har jag varit drogfri i lite över 8 månader. Känns bra :-) Sugen kommer inte lika ofta nu, även om de fortfarande inte är helt borta. Jag inser ju att de förmodligen aldrig kommer försvinna, men förhoppningsvis blir de än glesare och svagare. Hope so.

Eminem släpper ny skiva i maj! Yay! Me like :-D

Så har jag börjat träna på allvar också. Märker att jag mår mycket bättre av det. Friskis och Svettis på måndagar och torsdagar samt cyklar eller promenerar de andra dagarna. Till och med Johnny hänger med på jympingen, haha ;-D

Idag ska jag hjälpa mor min att deklarera, samt fixa en grej på hennes bil. Annars händer inte mycket idag heller. I helgen ska vi dock åka till IKEA och kika om vi hittar nån hylla eller byrå eller så att ha i vardagsrummet och i hallen.

Björkpollen tar livet av mig. Beh.

Well, over and out.

Hallo!

Japp japp, ser så ut! Att våren är här alltså. Nice. Undrar om man skulle ta sig en promenad? Måste ändå ner till affären och köpa creme fraiche.

Idag är jag helt allena här hemma. Johnny är och hälsar på sina föräldrar i Torslanda eftersom hans mamma fyller år idag. Sen ikväll ska vi spela Bingolotto, tro det eller ej, haha ;-)

I övrigt är jag inne på min 18:e snusfria dag. Det verkar som att jag faktiskt lyckas sluta denna gång, har aldrig varit tobaksfri så här länge :-D Ännu ett beroende jag frigör mig ifrån. Knarket var det viktigaste såklart, och nu är det tobakens tur att stryka på foten. Får se vad jag tar härnäst, antagligen koffeinet. Sen har jag inget beroende kvar direkt, inget destruktivt/farligt/onödigt i alla fall. Tror jag.

Jag funderar som fan på vad jag ska göra i framtiden. En tanke som slagit mig det senaste är tandvård. Typ tandtekniker eller nåt. Dock inte tandläkare, jag vill inte ha den kontakten med patienter. Människor är inte min starka sida.

Ae, lite nätsurfande till, sen ska jag ut!

Over and out!

Hallå!

Det är ett bra tag sen jag skrev sist. Jag har dock en rejält bra anledning, det har varit hantverkare här många dagar och tapetserat och målat så att lägenheten har sett ut som en byggarbetsplats. Men nu är det riktigt fint här! Förvisso är inte allt på plats än, men jävlar vad gött det är att slippa den orangea färgen på väggarna! Yeah, for sure :-) Idag har jag roat mig med att borra upp hyllor och spika fast sladdar längs trösklarna. Trist, men nu är det fint som fan!

I morgon ska jag träffa Mikael. Det ska bli kul, det var ett tag sen sist :-) O'Learys blir det i alla fall :-) En gång försökte jag sno en toasits där, men Mikael stoppade mig i dörren på väg ut och menade på att man inte får sno saker där. JAg skyller på att jahg hade tillräckligt med pengar för att köpa massa sprit, hade jag inte förtärt något alkoholhaltigt hade situationen aldrig uppstått ;-) Men, nu är det slut på sprit och knark. It's bad!

Well, that's all. Over and out.

Hallo!

Igår firade jag och Johnny 6 månader tillsammans :-) That makes me a happy panda ;-) Dagen var supermysig (och rejält onyttig, men vafan, man firar bara 6 månader en gång).

I detta nu är jag nyligen hemkommen från öppenvården (eller "öppentarfen" som T9 gärna vill få det till). Idag var det faktiskt inte jobbigt att vara där, vissa dagar är det så drygt så jag bara vill spy på det, lite beroende vad man pratar om. Men idag gick det alltså bra. Och inget knark på lite över 7 månader nästan.

Tuttarna läker bra, och det ser jäkligt schysst ut :-D Finns en till här hemma som gillar det också ;-)

Nu ska jag vara lite vuxen och ta hand om disken, så take care! :-)

Over and Out.

Hallå!

Det var ett jäkla tag sen jag skrev sist... Har haft lite kriser och känslostormar, men nu är allt bra igen. Håller för närvarande på att bli sambo :-D Från och med idag står han skriven här på min adress, och det känns så jäkla bra så det finns inte.

I övrigt var jag till Barbarella och skaffade så till sist piercingar i bröstvårtorna. Det blev jur bra som helst om ni frågar mig (eller Johnny för den delen ;-)).

Helg igen, gött. :-D

Nu har även arbetsträning börjat komma mer och mer på tal. Öppenvården har ställt mig i kö, så det kan nästan bli när som helst nu. Fan vad skönt det känns att få komma igång igen, tillbaka till livet. Försöker även få tag på FK, men det är ju stört omöjligt! De svarar inte, plus att de inte ringer upp trots 1000 meddelanden på telefonsvararen :-[ Well, what to do...

Idag ska jag inte hitta  på speciellt mycket, blir nog till att spela tv-spel och ta det lugnt. Har införskaffat Final Fantasy X, så det blir nog att jag kikar lite på det ;-)

Må gott, och ha en trevlig helg!

Over and out.

Hej!

Idag har jag 189 dagar. Det känns bra :-)

Jag har kommit på mig själv med att sakna behandlingshemmet lite. Inte så konstigt kanske, det var ju mitt hem under en ganska lång tid... Kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för tiden där, trots att det var otroligt jonnbigt periodvis. Jag saknar vissa ur personalen, saknar att dela vardagen med alla de andra som var där. Men, den tiden är förbi, och nu är det bara till att kämpa vidare på egen hand, med hjälp av öppenvård, NA, vänner och familj. Och Johnny då såklart, min superfina pojkvän :-) Det är ganska exakt 2 månader sedan jag lämnade behandlingshemmet, och jag är ganska stolt över att jag inte stoppat i mig något, ingen sprit, inga tabletter, ingenting :-) Tyvärr fick jag nyss veta att en av dem som var på behandlingshemmet samtidigt som jag har börjat knarka igen =/ En annan är på ett annat behandlingshem, och ytterligare en går det bra för. Känns skönt att det går bra för just honom, vi hade otroligt kul ihop och han är en jättefin kille :-)

Sen har vi då mig och Johnny, och oss går det också bra för :-)

Jag blir nästan överväldigad när jag tänker på hur mycket som hänt bara de senaste månaderna (okej, senaste året kanske jag ska säga). Jag har varit på två avgiftningar, två vändor på behandlingshem, gått igenom en skilsmässa, hållt på att stryka med pga allt jävla knark, träffat en ny kille som är helt otrolig, bo själv för första gången och framför allt; Jag har slutat knarka och börjat reda upp livet. Blir dock lite sorgsen när jag tänker på vad jag hade hunnit med, vart jag hade stått i livet nu om jag inte knarkat bort så många år :-( Men, det finns inget jag kan göra åt det. Bara att se framåt nu och börja om. That's life. Jag kan inte gråta över spilld mjölk så att säga...

Idag har jag inte gjort någonting, bara suttit vid datorn och snackat lite med Linda i telefon :-) Väntar på Johnny som borde vara här när som helst.

Over and out!

Hello!

Idag har jag sex månaders drogfri tid. Har varit till NA och fått en superfin blå medalj :-)

Träningsvärk har jag också, tecknade nytt årskort på Friskis och Svettis och körde mitt första pass på länge igår. Känns ganska gött ändå :-)

Ibland är livet bra :-)

Hallå!

Nu är det typ någon vecka sedan jag skrev sist. Har inte hänt speciellt mycket, livet har flutit på som det brukar; tv-spel, film, pojkvän, tvättstuga osv. Har dessutom kommit in i en fasligt dålig sömnperiod, sover grymt dåligt. Vanligtvis brukar jag ju som bekant "medicinera" bort sömnproblem, fast den tiden är förbi... 6 månader på onsdag... Jag är faktiskt lite nervös inför min sexmånadersdag. Vet inte varför riktigt, men det är ju en otrolig milstolpe. Ser fram emot nästa medalj på NA :-)

Idag vaknade jag sent. Me no like. Ska upp ganska tidigt i morgon och hjälpa Linda att flyttstäda, hon ska flytta ihop med Elin nu i dagarna och lägenheten ska vara färdigstädad till besiktningen den tjugonde. Hon ska flytta jättelångt, hela två trappuppgångar bort ;-) Praktiskt att bli tillsammans med någon som bor så nära *haha* Mitt hjärta bor i Majorna, andra sidan stan med andra ord. Men, vi kommer ju också flytta ihop tids nog :-)

Fick hem ansökan om nytt körkort härom dagen. Eftersom jag bytt tillbaka till mitt gamla efternamn efter skilsmässan måste jag skaffa ett nytt körkort, har bara inte blivit av att jag skickat in papprerna än. Blev lite förvånad att det bara kostar 120 spänn att tillverka ett nytt, jag hade för mig att det var dyrare. Men, jag ska inte klaga ;-)

Nu ska jag plocka lite, älskling kommer hit alldeles strax så jag måste börja med maten. Levergryta blir det, och det är MUMS, trots alla negativa åsikter om lever ;-)

Over and out!

Hallå!

Jag vet att jag tidigare skrivit att jag skulle skriva en hyfsat uttömmande bakgrundshistoria när det började närma sig ett halvår (11 februari alltså), men jag känner att jag lika gärna kan ta det nu, så blir det en kortare reflektion sen.

Varför slutade jag knarka? Ja, det finns inte bara ett svar på det, det var ganska många faktorer. Jag ska försöka förklara så gott jag kan. Jag kommer även ta en liten bakgrundshistoria till hur jag började också, för att lättare kunna ge en överblick.

För många år sedan (herregud, det låter ju som att jag är typ 60+ ;-)) råkade jag ut för ett väpnat rån på min arbetsplats. Det blev vad man kallar en "trigger" alltså en utlösande faktor för de psykiska problem jag kom att få. I och med denna trigger kom en massa gamla saker upp, t.ex. mobbningen under hela grundskolan osv. Jag gick in i en psykos och försökte ta livet av mig. Jag blev satt på en anti-depressiv medicin som heter Efexor, vilken skulle ta ca 4 veckor innan den började verka. Dock var jag så psykotisk och deprimerad att sjukvården ansåg att jag inte skulle palla dessa veckor omedicinerad och skrev därför ut ett lugnande benzo-preparat som heter Stesolid (vilket kom att bli min så kallade inkörsport till drogvärlden). Problemet var bara det att jag snabbt upptäckte hur bra man mådde på Stesolid, så varför bara ta en när man mår så bra av tio? Tyvärr råkade jag få en läkare som var oerhört frikostig med benzo (jag skriver tyvärr, hade han inte varit det kanske det hade kunnat stoppas där och då), så han skrev ut i pincip vad jag ville, när jag ville. För att kunna sova skrev han även ut ett preparat som heter Stilnoct (detta kom att bli min "favorit").

Hur som helst, jag kom på att man kunde blanda detta med sprit för ännu skönare effekt, vilket jag till slut gjorde varje dag. Under åren kom även morfin, opiater, svamp, värktabletter, kodein och spice in i bilden. Jag sprang runt som en idiot till olika läkare för att få tabletter utskrivet, vilket jag oftast fick. Men det kommer en dag då det inte räcker. Jag var tvungen att börja köpa skiten på gatan, via Internet samt att jag åkte utomlands och smugglade en hel del.

Nu tänker jag hoppa framåt i tiden och förklara lite om hur och varför jag bestämde mig för att det måste räcka nu.

I augusti 2006 (tror jag det var, kan ha varit 2007 också, mitt minne är så knarkskadat) var jag på min första avgiftning. Det var helt krasst för att min make ville det. Jag var där i nästan två veckor. Efter en vecka ungefär hade jag börjat knarka igen.

I februari 2008 var jag på min andra avgiftning. Det var precis efter min senaste överdos, som jag kommer skriva om mer en annan gång. Den gången var jag där frivilligt, för jag insåg att nu kommer det gå åt helvete. Väl där började min kontaktperson prata om behandlingshem. Det tyckte jag han kunde glömma, men jag åkte dit i alla fall, för att min omgivning ville det. Jag stannade i 12 dagar. En vecka senare, när jag kommit hem, började jag knarka igen. Nu är vi framme i maj 2008.

Sommaren kom, och nu började jag fatta att jag var riktigt illa ute. Jag kommer i princip inte ihåg någonting från de senate åren, för jag har varit så drogad, jag har varit på fester jag inte kommer ihåg, jag köpte en bil som jag inte kommer ihåg, jag har varit på viktiga möten med FK bl.a. Inget kommer jag ihåg. JAg har glömt mina vänner och familj, de har bönat, bett gråtit, varit arga - men jag har inte lyssnat. Till slut insåg jag att detta var ohållbart. En annan sak som skrämde mig rejält var mina levervärden. Det finns två olika leverprover som heter A-SAT och A-LAT som ska se ut så här:

A-SAT ska ligga mellan 0,25 och 0,75, varav 0,75 är ohälsosamt högt. Mitt A-SAT låg på 4,3.

A-LAT är något liknande, fast mitt låg på 3,7.

Total leversvikt med andra ord. Jag insåg att jag höll på att ta livet av mig. Jag ringde behandlingshemmet och grät och bönade om att få komma tillbaks, vilket jag med öppenvårdens hjälp faktiskt fick. Tredje avgiftningen inleddes på östra sjukhusets avdelning 368, dit jag kom den 11 augusti 2008. Den 18 augusti kom jag åter till behandlingshemmet, där jag stannade fram tills det stängde för gott den 15 december.

Mitt äktenskap gick i kras under sommaren, men väl på behandlingshemmet igen träffade jag min nuvarande pojkvän, han är helt otroligt fantastisk och så fin och underbar så jag kan knappt tro att det är sant :-) Johnny heter han, och jag älskar honom så :-) Och när det blir jobbigt, när drogtankar kommer, då stöttar vi varann och hjälper varann att komma upp ovanför ytan igen. Han är helt fantastisk!

Och mina vänner och familj är superglada att jag är tillbaka, att jag är fri från det helvete, det fängelse som hållit mig fången i så många år. Jag inser att kampen inte är vunnen än, att jag måste vara vaksam och fortsätta kämpa, men det kommer jag att göra.

Jag inser att detta blev långt, men det är ändå i korta drag. Min historia. Och idag har jag 171 dagar :-)

Over and out!

Tjoo!

Min dygnsrytm börjar bli redigt risig. Slocknade inte förrän halv nio i morse =/ Antar att det kan ta ett tag att bli helt återställd efter alla förbannade substanser.

Igår kom jag helt plötsligt att tänka på det så kallade ANT-projektet man hade i skolan någon gång om året eller så. Någon mer som minns det? ANT står för Alkohol, Narkotika, Tobak. Det var som någon slags temavecka, ett superjippo som handlade om hur otroligt icke-bra det var med sprit, knark och tobak. Med facit i hand kan jag ju inte ha lyssnat så värst noga under ANT-projektet.... 3 fel av 3 möjliga liksom.. Men, två av posterna är i alla fall eliminerade, tobaken tänker jag inte sluta med just nu. Känns inte som prio ett över huvud taget, fast det är klart, att sluta någon gång även med tobak ligger någonstans i periferin. Men inte idag som sagt ;-)

Annars har jag 170 dagar idag. Det rena halvåret närmar sig med stormsteg, 11 februari är det =)

Idag har jag dessutom fått hem ett spel till x-boxen som jag köpt. Fable heter det. Så nu vet ni vad jag kommer syssla med den närmsta tiden ;-)

Over and out!

Japp, idag har jag varit drogfri i 169 dagar, eller 5 månader och 16 dagar. Sedan den 11 augusti 2008. Nice :-) Den 11 februari når jag nästa milstolpe på ett halvår och får därmed ännu en medalj från NA. En blå om jag inte minns fel.

Vid den här tiden 2008 var jag så jävla illa ute så det är inte klokt. Den 14 februari (alla hjärtans dag, vilken jävla ironi...) tog jag min senaste och allvarligaste överdos, fast det kommer jag skriva om mer då, när årsdagen närmar sig. JAg är glad att jag lever i alla fall, att kollapsen skedde offentligt och inte när jag var ensam hemma.

Well, annars händer inte så mycket i det övriga livet. Ska alldeles strax ner till affären och handla lite grejer som saknas inför middagen. Ägg bland annat. Grekisk paj blir det idag, me like me like :-) Sen hittade jag nåt recept igår på någon slags chokladpaj, och det låter ju otroligt gott :-D Så det blir det idag :-)

Så kan jag ju passa på att gnälla lite också! Jag har otroligt fula tapeter. Verkligen. Plus att katterna har gått loss på dem rejält på vissa ställen i lägenheten, framför allt i datarummet. What a bummer! Blir till att måla om snarast.

Annars mår Josefin bra! :-)

Over and out!

Gohejsan!

Idag vaknade vi otroligt sent här hemma... Kom inte upp förrän 14.30, det känns ju sådär bra. Lycka till att kunna somna ikväll =/ Fast å andra sidan blev det grymt sent igår kväll. Well well.

Idag har jag inte gjort så mycket annat än att spela TV-spel, vilket i och för sig är ett bra sätt att spendera sin tid :-) Johnny är i affären och handlar lite grejer som fattades för middagen, så när han kommer hem blir det till att fixa i ordning maten. Fisk blir det idag. Me like :-)

167 dagar drogfri tid idag. Den 11 februari "firar" jag 6 månader. Det känns lite som en milstolpe på något sätt. Om jag blickar tillbaka ett halvår så ser jag att det har hänt otroligt mycket, fan det är inte sant. Alla tankar, bekymmer, problem som jag har försökt knarka bort under såpass många år har tvingats upp till ytan, och inte fan har det varit lätt alla gånger. Trots allt har det inte varit så jobbigt som jag trodde att det skulle vara, då hade jag aldrig flytt in i knarket, även om det inte varit helt lätt. Men, en dag i taget, one step at the time.

Over and out.

Jaha, då har även jag skaffat en blogg. Där ser man ;-)

Jag är i alla fall Josefin, fyller 27 nu i april och bor in the suburbs of Göteborg tillsammans med mina katter. Är sedan 166 dagar nykter narkoman, så varje dag som går blir jag lite stoltare :-) I augusti 2008 åkte jag in på min tredje och sista avgiftning, avdelning 368 på Östra sjukhuset här i Göteborg. Där blev jag kvar tills den 18:e augusti, då jag för andra gången åkte in på behandlingshem. Tyvärr beslutade sig sjukvården att lägga ner behandlingshemmet för att spara pengar, vilket medförde att alla patienter var tvungna att lämna stället i mitten av december. Då hade jag varit där i ganska exakt 4 månader.

Tiden har gått, och nu har jag bott hemma själv i lite mer än en månad. Jag är fortfarande nykter, har inga planer på att någonsin röra någon sorts drog igen. Jag fixar det här. Som stöd har jag NA (Anonyma Narkomaner), öppenvård, en otroligt stöttande familj och vänkrets, samt en otroligt fin kille, också han nykter narkoman, som jag träffade på behandlingshemmet. Vi har varit ett par i lite drygt 4 månader nu.

Ska plita ihop en historia alldeles strax :-)